Okej, här är en grundregel: ”Allt som går att digitalisera kommer att digitaliseras.” Jag tror att det var den gamle husguden Negroponte som formulerade det. Och det är mer än en regel, det är en naturlag.

Kolla musik, kolla foton, kolla filmer … allt var analogt och paketerat i lådor för inte så länge sedan. I dag är det väl bara pensionärer som har foton på papper? Det är bara en tidsfråga innan böckerna också är digitala.

Nu betyder det här förstås inte att alla dagens läsplattor slår igenom. Tekniken är i sin linda, men räkna med att det går fortare än många tror.

En annan viktig sak att komma ihåg är parallelliteten: bara för att en teknik slår igenom behöver inte allt annat försvinna.

Radion frodas fastän tv:n finns där, biografer finns kvar och till och med text-tv lever vidare.

Så pappersboken finns garanterat kvar även när läsplattan – i någon form – är standard.

Nästa gång du hör någon döma ut ett teknikskifte på grund av att tekniken just nu inte fungerar så smidigt, bli skeptisk å det snaraste.

Snart får vi nya normer. Att titta i pappersböcker blir på sikt som att bläddra i vinylskivor i dag. Lite charmigt, lite gubbigt och stenålder.

Vi har bara sett början på den fantastiska digitala revolution som inleddes med transistorns födelse 1947.

Varför ska vi nöja oss med att göra texten digital? Läsplattan är bara ett mellanled. På sikt konsumerar vi förstås också texterna digitalt, alltså direkt in i skallen.

Det som vi i dag tycker är grunden för bildning, att kunna läsa, blir på längre sikt onödigt, klumpigt och ointressant.

Precis som SF-filmerna visar så kopplar vi in skallen på nätet, laddar upp boken och upplever verkligen allt som Strindberg, Pirsig eller Marklund plitat ner.

Bokstäverna blir som morsealfabetet är för oss, en spännande kuriosa i historiens långa lopp. Och inget mer.

Okej, du tycker att jag målar upp galen science fiction? Fundera då på hur småländske Karl-Oskar hade reagerat på dagens USA-resor:

”Du sitter hemma framför en glasskiva och klickar på en liten ask för att välja när du vill åka, betalar med en rad nummer, sätter dig i en plåtvagn utan häst, åker fyra mil på 20 minuter och kliver in i en 100 meter lång järnfågel som tar dig och 200 personer du aldrig sett förut över till Amerikas Förenta Stater på några timmar.”

Eller hur en tonåring för bara 35 år sedan hade sett på vår musikkonsumtion:

”Välj alla låtar och alla band du någonsin varit intresserad av och alla tv-serier du bara funderat på att se, peka på dem på skärmen och så ligger de i en manick som du fått i julklapp och som ryms i fickan. Sen är det bara att klicka och välja.”

Och det är näst intill gratis. Snacka om sjuka framtidsfantasier.

Så varför föra en massa väsen om en enkel läsplatta. Den är ju knappt början på den här fantastiska utvecklingen.